Jag vill så mycket, och jag försöker verkligen. Men det resulterar inte i något annat än att jag själv bryter ihop. Jag antar att det är så jag kommer få lära mig att leva, för jag väljer det själv. Klarar mig inte utan dig. Hade jag gjort det så hade jag inte haft den klumpen som jag har i magen, och jag skulle inte gråtit dom tårar jag faktiskt har gjort. Jag skulle inte ha hört av mig till dig alla dom gångerna jag har gjort det, om jag inte ville det. Allt för att jag vill att du ska må bra. Jag skulle inte lagt ner all den tid och energi på dig om jag inte ville att du skulle må bra. Jag vill dig bara det bästa, och jag menar det. Men jag vet inte hur jag ska lyckas, om du inte låter mig hjälpa dig. Det jag säger till dig kommer från hjärtat, och jag menar varenda ord. Det enda jag vill är att du ska förstå vad du betyder. Jag hoppas att den dagen kommer. Den dagen då du faktiskt tar åt dig det jag säger, och framförallt tror på mig. Jag väntar, om det så ska ta en livstid.